Fila_logokyrkan

Månadens ord: februari_2012

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Rom 8:33


De två orden anklaga och förmana har en del gemensamt men är ändå olika som natt och dag. Båda handlar om att visa på brister hos någon, men på helt olika sätt. Anklaga innehåller mycket litet av kärlek och uppmuntran medan förmaning i Bibelns mening måste ha mycket av båda delar.

I grund och botten är anklagelser det samma som en ovilja att förlåta. Djävulen kallas i Jobs bok i Gamla Testamentert för åklagaren och i Uppenbarelseboken 12:10 "..han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud." Anklagelser är något som inte de som hör till Guds rike skall behöva slås ner av. "Vem kan anklaga Guds utvalda?" säger Paulus och fortsätter med att konstatera att "Gud är den som frikänner" och då är saken klar. Romarbrevets åttonde kapitel börjar med orden "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus" d.v.s. den som gått till Jesus, bekänt sin synd och blivit förlåten är frikänd av Gud själv.

Varför uppmanas vi då på så många ställen i Nya Testamentet att förmana varandra? Jo därför att vi inte blir felfria fast vi blir syndfria, och vi ser oftast inte våra egna fel och brister lika bra som varandras. Förmaning är alltså en hjälp för oss att kunna handla kärleksfullt och hänsynsfullt mot varandra och leva i en öppenhet inför Gud.

Vi behöver också vara öppna för att ta emot förmaning av varandra och inte felaktigt tolka den som anklagelse. Den som ser anledning att förmana gör väl i att låta tanken att förmana gå genom uppmuntrings- och kärleksfiltret innan tanken får tillåtelse att övergå i handling.

"Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan." Kol 3:16

Copyright © 2019 Filadelfiaförsamlingen i Pargas

Valid HTML 4.0 Transitional